När jag var liten hade vi en katt. Men min syster utvecklade allergi och då fick vi göra oss av med den. Jag älskade katten. Han hette Suppi. Trots att jag bara var två år då han fick flytta till en kusin var jag upprörd. När vi hälsade på Suppi hos kusinen vill jag ta med honom hem igen!
Igår var jag hos en väninna som har katt. Hon öppnade en burk kattmat och plötsligt mindes jag Suppi! Doften, eller ska vi kanske säga lukt, fick mig att minnas hur jag hade tittat på Suppi när han åt.
Ingen hyfs på mig alltså men jag gjorde ofta det. När jag frågade mamma om saken intygade hon det. Jag hade minsann legat på golvet vid Suppis matskål för att se kissen äta. Allt kom tillbaka med doften. Så weird ju!