Först tyckte jag att det var oförskämt. Vi hade släktträff i helgen. En faster från Cypern kom faktiskt. Vet inte riktigt hur det kommer att fungera för henne att åka hem igen. Men det är väl inte mitt problem.
Hursomhelst, en morbror till mig sa att jag klär mig som mamma.
Alltså hon är ju dubbelt så gammal som mig. Jag blev en aning stött. Men sedan insåg jag att han inte menar själva kläderna. Det är mer färgerna och den typ av plagg vi tycker att vi behöver.
På vintern har både mamma och jag mössa. Även när det inte är så kallt. Vi tycker att man måste ha det i Sverige. Och vantar så klart!
Sedan tycker vi om murriga färger. Det är något så härligt med en mossgrön jacka. Det tycker både jag och mamma.
Men det finns en del skillnader också. Mamma tycker om ballongbyxor. Jag ser Aladdin framför mig när hon kliver runt i dessa svävande plagg. Jag gillar tyger som är lite tjockare och jag vill inte ha plats för ballonger och bollar i mina byxor.
Sedan ska jag erkänna att jag ibland klär mig precis som min mamma. I och med att vi numera har samma storlek händer det att jag norpar saker i hennes garderob. Särskilt basplagg. Och då klär jag mig ju precis som mamma!